Tips från uroterapeuten: Att tänka på vid urin- eller avföringsinkontinens

Det finns fortfarande ett stort stigma kring inkontinensbesvär, ett stigma vars konsekvenser sjuksköterskan och uroterapeuten Malin Hultbrant möter i sitt arbete dagligen. För att belysa ämnet, nå ut till fler och ta upp de frågor som så många inte vågar ställa, startade hon Instagramkontot @pinsammasidan. Här berättar hon om de insikter som kontot och yrkeslivet har gett henne kring inkontinens – samt delar med sig av sina bästa tips till dig som har besvär.

Malin Hultbrant:
Ålder: 33 år
Bor: Laholm
Familj: Man och två barn
Gör: Sjuksköterska och uroterapeut
Fritid: Kallbadar och yogar gärna, tycker om att pyssla samt hålla på med keramik

--------------------------------------------------------------------------------------

- Några år in i mitt jobb som uroterapeut började jag känna jag en sån enorm frustration över att det finns så mycket okunskap kring inkontinens och att så otroligt många lider i det tysta, förklarar Malin Hultbrant.

Hon berättar att nästan alla patienter som kommer till henne tror att de är ensamma om sina besvär.

- Många väldigt grundläggande saker är oftast helt ny information för dem. Det finns så mycket tabu och skam kring underlivsbesvär och vi pratar så lite om det.

Stigmat kring inkontinens var också det som kom att leda Malin till att starta sitt Instagramkonto, i hopp om att nå ut till så många som möjligt.

- På föreläsningar dyker inte de som skäms över sina besvär upp men på sociala medier kan folk kika in och ställa frågor anonymt, vilket gör att informationen når fler. Jag får många meddelanden bakom kulisserna så att säga och det känns väldigt roligt, att folk vågar dela med sig någonstans.

Har du märkt några återkommande teman eller besvär?

- De flesta kvinnor som hör av sig har frågor kring förlossning och hur det känns efteråt, hur man ska knipträna/avslappningsträna och så vidare. När det gäller män är hjälpmedel ett vanligt ämne. Att ha bindor och dylikt är många kvinnor redan vana vid så inkontinenshjälpmedel upplevs inte lika främmande och skamligt för dem som för de flesta män. När män då plötsligt får inkontinensproblem så vet många av dem inte vad det finns för hjälpmedel överhuvudtaget. Jag har stött på många som exempelvis använder sina fruars bindor och så vidare, oftast med dåligt resultat.

Samtidigt som Malin konstaterar att det finns könsskillnader i de frågor som ställs, betonar hon även att det finns ett område som är lika jobbigt att prata om för alla.

- Avföringsbesvär. Det är jättejobbigt för alla patienter att prata om. Jag kan fråga två, tre gånger – ibland så mycket som fyra eller fler – för att få veta vad patienten faktiskt har för problem, just på grund av skammen. Därför försöker jag emellanåt att lägga lite extra krut på att belysa avföringsläckage.

Hur vanligt är egentligen inkontinens?

- Väldigt vanligt. Bland kvinnor brukar man säga att det är ungefär en på fyra, alltså då cirka 25% av alla kvinnor som har besvär. Gällande män har jag ingen specifik siffra men efter 50 ökar risken avsevärt i och med de prostataproblem som ofta börjar därefter. Det gäller även generellt, att frekvensen ökar ju högre åldern blir.

Även i hennes egen vardag märker Malin hur vanligt förekommande det faktiskt är.

- När jag berättar vad jag jobbar med är det alltid någon som kommer fram och viskar nåt i stil med ”Jag har såna där problem men jag har aldrig sagt det till någon.”. Jag önskar verkligen att folk pratade mer med sina närstående om det för man är aldrig ensam. Det är så många som lider i det tysta och det som syns i ansiktet säger ingenting om hur man mår i underlivet. Alla, oavsett kön eller ålder, kan ha besvär.

Vilken respons har du hittills upplevt på din Instagram?

- När jag startade den så tyckte jag att det var lite svårt att avgöra. Är man någon som publicerar om exempelvis mode och sånt så får man ju generellt många kommentarer och stor offentlig respons – det får ju jag väldigt lite av i och med de frågor jag tar upp. Men istället får jag ofta höra bakom kulisserna att folk uppskattar det jag skriver om, att de kan känna igen sig.

I och med att det kan kännas väldigt skämmigt att prata om det, får Malin många privata och anonyma meddelanden.

- Men även där märks att det är svårt för många att berätta, för jag får ofta frågorna ställda på en ”åt en kompis” nivå – och då svarar jag offentligt men håller personen bakom anonym – för är det en som undrar är det fler som undrar.

Hon berättar att hon under sin yrkesaktiva tid har märkt att det tagits några positiva steg framåt i dialogen kring inkontinens – dock inte för alla.

- Man är lite mer öppen idag, framförallt inom förlossningsvården. Det pratas mycket mer om förlossningsskador nu än tidigare, vad man ska tänka på efteråt och så och det finns ju också många sjukgymnaster numera som är specialiserade på bäckenbottenbesvär. Däremot upplever jag att det för män är lite mer samma som förut. Det pratas mycket mindre om manliga besvär och vad man kan få för hjälp efter exempelvis en prostataoperation – trots att en sådan kan innebära väldigt många problem med allt från inkontinens till erektion.

Vad skulle behövas för att bryta stigmat kring inkontinens?

- Jag tror att vi överlag behöver prata mycket mer om det. Det är så viktigt att man lyfter det på ett öppet sätt – och att man vågar söka vård, vågar ta upp det med sina nära och köra. Jag tror också att det behövs göras fler offentliga informationskampanjer och reklamer om det. Idag finns det mycket reklam kring menstruationsbindor och så vidare men jag ser inget liknande för inkontinensbesvär och där tror jag verkligen att man hade kunnat göra stor skillnad. Att indirekt nå ut till människor.

Vid frågan om vad hon har för förhoppningar med att skapa medvetenhet om inkontinens, svarar Malin att målet är att folk inte ska behöva sitta hemma och lida i det tysta istället för att söka hjälp.

- Jag blir så ledsen när jag hör patienter säga saker såsom ”Jag går inte på fester längre för att jag är livrädd för att göra på mig, eller för att skratta”. Många kvinnor undviker att skratta just för att de är inkontinenta och jag tycker det är fruktansvärt att det är så. Jag har också många kvinnor som kommer till mig gråtandes för att det blivit skilsmässa efter en förlossning som inte gått bra, att man inte längre kan ha ett sexliv och att allting bara blir jobbigt och man känner sig äcklig och dålig. De här besvären drar med sig så mycket elände. Så jag hoppas verkligen att folk vågar söka hjälp och vågar leva livet, för det är det det handlar om, avslutar hon.

Malins tips vid urin- eller avföringsinkontinens

1: Hygien

- Har man besvär med inkontinens, antingen fram eller bak, har man ofta också problem med huden. Man får klåda, svampinfektioner och så vidare. Vi är ju generellt ganska måna om vårt ansikte och att smörja in det, kanske hela kroppen, dagligen. Men underlivet tänker man liksom inte på på samma sätt. Att förebygga besvär är mycket lättare än att behandla besvär, så jag skulle säga: använd olja – vilken olja som helst, kokosolja, olivolja, intimolja. Glöm allt vad heter tvål och intimtvål, tvätta dig med olja istället. Och tvätta inte sönder underlivet – det är så många män och kvinnor som gör det för att de känner sig ofräscha. Om man vill tvätta sig så finns det tvättkrämer och tvättservetter man kan köpa som är lite skonsammare, men duscha inte liksom fyra gånger per dag utan använd i stället olja för att bli ren. Det finns också jättemånga bra salvor för bebisar som även funkar på oss vuxna, man kan smörja sig i ändtarmen morgon och kväll om man har mycket klåda eller avföringsläckage. Och även till underlivet finns det feta krämer man kan använda, då gärna också morgon och kväll.

2: Hjälpmedel och skydd

- Använd rätt och bra inkontinenshjälpmedel. Många utsätter sig för onödiga risker, såsom att gå på promenader utan skydd och så plötsligt behöver man akut gå på toaletten, och så har man inget skydd och så kissar man på sig. Många med inkontinens har social fobi av den anledningen, att det hänt en olycka i offentligheten, eller att man är rädd att det ska ske en. Så se till att du känner dig trygg. Och använd aldrig mensskydd eller trosskydd för flytningar och mens, för det är jättestor skillnad på dem och inkontinensskydd. Jag tror det finns många myter kring inkontinenshjälpmedel, att man tänker att det är en ”up & go”-blöja man ska gå med. En inkontinensbinda och en mensbinda ser oftast i princip likadana ut, men inkontinensbindan är gjord för att suga upp tunna vätskor och en mensbinda för att suga upp tjocka vätskor. Så oftast är skydden man använder för inkontinens ganska små.

- Alla vårdcentraler förskriver hjälpmedel och har man besvär med inkontinens har man rätt att få hjälpmedel utskrivet av sin vårdcentral. Det är inte alla som vill det, men det är väl värt att nämna eftersom inkontinenshjälpmedel annars kan bli rätt så dyrt i längden.

- Det finns också skydd specifikt för män med urinläckage. De ser ut som en trekant och man sätter dem i kalsongen. Personer med avföringsläckage, män som kvinnor, kan använda ett sånt där trekantsskydd också till såna besvär, då genom att flytta på skyddet till den bakre delen av sina trosor eller kalsonger, så att det sitter som en cykelsadel. Om man har lite kladd, att det är svårt att bli helt ren där bak, kan det också vara effektivt att använda en helt vanlig bomullsrondell, såna som går att köpa i matbutiker bland annat, och vika den på hälften så att den ser ut som en halvmåne. Därefter kan man stoppa den mellan skinkorna, så sitter den på plats och man känner sig trygg och fräsch hela dagen. Det finns också analproppar men även avföringsinkontinenshjälpmedel som innehåller kol för att neutralisera lukt och så vidare. Så det är väl värt att fråga din vårdcentral vad som finns upphandlat just där du bor. För kvinnor finns det också kontinensbågar – det är som en tampong som du för upp i slidan som skyddar bra om du tränar eller är aktiv. De finns i lite olika utföranden och går att köpa på apotek och det finns också på vissa vårdcentraler.

3: Att tänka på vid tömningsbesvär

- Använd alltid en pall eller liknande att ha fötterna på när du går på toaletten. Då får tarmen en mycket bättre vinkel när du bajsar och det hjälper även när man kissar. Får man upp fötterna lite från marken när man sitter på toa, så att man hamnar i en mer hukande position, är det mycket lättare att tömma både tarmen och blåsan. Vi är ju skapta för att sitta på huk och sköta våra behov – det är egentligen rätt onaturligt att sitta i 90 grader och kissa och bajsa. Har man svårt att tömma blåsan helt kan det vara bra att sätta sig ner och ta det lugnt när man kissar, och sen vicka lite på rumpan innan man ställer sig upp. Man kan också sätta sig ner och ställa sig upp några gånger, ibland så mycket som tre gånger, för att tömma ordentligt. Är det väldigt svårt att tömma blåsan kan man också få hjälp att tappa sig själv med tappningskatetrar. Många tycker att det verkar jätteläskigt när man visar hur det går till, men när man väl kommit in i rutinen så tycker många att det är fantastiskt, för är blåsan eller tarmen tom behöver man inte vara orolig för läckage på samma sätt heller.

4: Resor och strandbesök

- Att resa kan vara väldigt jobbigt vid tarm- eller blåsbesvär men även här är det viktigaste att man känner sig trygg. Är man stressad eller oroad så kör magen och blåsan ofta igång och då blir det lätt en ond cirkel av alltihopa. Så känn dig så säker som möjligt och ha bra skydd på dig. Om man färdas i bil och inte har möjlighet att stanna och ta toapauser, kan det vara bra att ha med sig en urinflaska. Urinflaskor finns för både män och kvinnor och kan köpas på apotek och på nätet. Är man på flyget är det svårare – det är trångt och finns få toaletter. Har man då besvär med blåsan finns det mediciner som gör att man under några timmar inte har någon urinproduktion. Detta är givetvis något man måste diskutera med sin läkare och det är inte alla som kan ta såna läkemedel, men för de som kan brukar det vara en stor trygghet.

- Att vara på stranden är något som många med inkontinens också tycker är fasansfullt. Då vill jag tipsa om att det finns jättefina badkläder utformade specifikt utformade för inkontinens, så de har en inbyggd uppsugningsförmåga. De finns för både barn och vuxna, män och kvinnor. Analpropp kan också vara ett bra alternativ om det är lite kladd – alltså inte vid stora avföringsläckage, men om man har svårt att känna sig ren – eller att använda sig av en bomullsrondell. Det finns också underkläder med absorptionsförmåga – både kalsonger och trosor, som ser ut som vilka underkläder som helst. De är ganska dyra, men det kan vara värt det om man får leva ett friare liv.

5: Att söka hjälp

- Om du har besvär med inkontinens – tveka inte att söka hjälp! Vänd dig i första hand till din vårdcentral. Vissa vårdcentraler har till och med särskilda inkontinenssköterskor vilket är väldigt tacksamt. Det är inte alla som har det men kolla med den vårdcentral där du är listad om där finns någon som är specialiserad på inkontinens. Ibland behövs det en remiss till gyn, urolog eller neurolog – beroende på vad besvären beror på och hur avancerade de är men vänd dig till vårdcentralen. Våga sök hjälp – du är absolut inte ensam.

6: Intimitet och sex

- Många med urin- eller avföringsläckage känner sig väldigt ofräscha och är livrädda för att vara intima med någon. Om du har urinläckage: se till att kissa innan sex, kommer det några droppar under sexet så kanske det inte är hela världen heller. Sex är kladdigt – det är kroppsvätskor inblandat! Vissa patienter säger att de aldrig haft sex med någon för att de är livrädda för att kissa på sig, och då tänker jag: utforska din egen kropp först och se vad som händer, innan du beger dig ut i en relation. Och om du är i en relation – prata med din partner. Jag tror att många blir undvikande om de har inkontinensbesvär och inte vill prata med sin partner om varför de inte vill ha sex. Men det är verkligen jätteviktigt att ha en öppen dialog om det. Den man är tillsammans med kanske inte heller tycker att det en så stor grej som man själv tycker att det är, så våga ta upp det!