Intervju med Ingvar Mellerby

Faktaruta:
Namn: Ingvar Mellerby
Ålder: 70 år
Bor: Stockholm
Familj: Fru, barn och barnbarn
Gör: Egenföretagare inom IT
Fritid: Tillbringar mycket tid i sommarhuset i Skåne, resa och upptäcka nya områden i världen

-------------------------------------------------

Våren 2019 diagnosticerades Ingvar med urinblåsecancer. Cancern upptäcktes av en slump i samband med en höftröntgen.

- Jag märkte att urinen började se lite avvikande ut, att det var blod i den. I samma veva kände jag av smärtor i min höft, så jag bokade tid hos en fysioterapeut. Hon tyckte att det var lämpligt med magnetröntgen så hon kunde lägga upp ett passande träningsprogram, inleder Ingvar.

Parallellt med utredningen av höften, beställde han tid hos sin husläkare för att undersöka blodet i urinen. Dessa två olika spår kom snart att sammanfogas när ortopeden som undersökte Ingvars röntgenbilder, berättade vad de visade.

- Det är en sån sak jag aldrig glömmer, när jag sitter där hos läkaren och pratar med honom och han säger: ”Höften, den ser jättebra ut och det är normalslitage för din ålder men vi har hittat ett bifynd här – det finns en tumör i urinblåsan.”

Ortopeden skrev remiss till urologen samtidigt som han berättade om tumörfyndet. Därefter gick processen snabbt vidare till steg. Från urologen blev Ingvar remitterad till Karolinska sjukhuset i Huddinge.

- Där tog de bort tumören genom hyvling, och skickade den vidare på analys. Tumörerna är i 75% av fallen godartade, men i 25% av fallen är de elakartade och då är det urinblåsecancer det handlar om.

För Ingvar blev beskedet cancer. Cellgiftsbehandlingen startade direkt och kulmen kom att bli en operation, sommaren samma år. Under operationen togs urinblåsan och mycket av det kringliggande bort, en stor process att gå igenom. Han beskriver tiden innan operationen som en resa i sig.

- Det var svårt att veta vilket operationsval som var rätt för just mig. Skulle man välja påse på magen eller nåt annat?

Han berättar att vändpunkten blev ett samtal med läkaren, där han fick berätta hur han ville leva efter operationen.

- Efter det sa läkaren direkt ”Då ska du välja det här alternativet, att ta en bit av tunntarmen och göra en ny urinblåsa, så kallat ortotopt blåssubstitut.”

Efter operationen väntade en lång period av anpassning och återhämning. Att få igång magen igen var en smärtsam och jobbig process. Dessutom tog det tid att vänja sig vid den nya blåsan, som till en början bara rymde 1 deciliter.

- Jag fick konstant urinläckage konstant under den där första tiden, så det gällde verkligen att jobba med det. Med tiden utvidgar man blåsan successivt, så att den rymmer drygt 4,5 deciliter, förklarar Ingvar.

Eftersom den konstruerade blåsan inte ger en känsla av kissnödighet såsom en vanlig blåsa gör, gäller det att lära sig tolka de nya signalerna.

- Det är när man sover och muskelminnet kopplar av som det kan ske läckage. Men när jag är vaken så känner jag en obehagskänsla i sidan när det börjar bli dags att tömma blåsan.

I sommar blir det fem år sedan Ingvar opererades. Sedan dess har han gått på årliga efterkontroller för att se så att inte cancern har kommit tillbaka.

- Och det blir alltid lite nervöst inför det besöket – dels när man ska göra själva kontraströntgen, dels när man väntar på svaret och sen när man får höra det. Men hittills har det gått bra.

Ingvar berättar att han numera lever precis som han gjorde innan cancern.

- Normalt sätt tänker jag inte på det, utan jag har ett vanligt liv. Och jag ångrar inte en sekund vilken metod jag valde – det var den som var rätt för mig.

Om man märker av blod i urinen, eller något annat avvikande, vad är första steget till hjälp?

- Om du märker av någon förändring, boka tid hos din husläkare eller vårdcentral. Det är via den vägen man alltid ska börja. Om man sen känner att man inte får tillräcklig hjälp eller stöd, då får man antingen kräva en remiss vidare eller helt enkelt skriva en egenremiss. Huvudsaken är att man får den hjälp man behöver!