Bäckenreservoar

Att göra en bäckenreservoar (IPAA) innebär att ändtarmen avlägsnas på så sätt att bäckenbottenmuskulaturen och sfinktermuskler bevaras. Den sista delen av tunntarmen omformas till en reservoar som förs ned i lilla bäckenet och ansluts till analkanalen. Reservoarens täthet kontrolleras av patientens egna slutmuskler.

Metoden ger som regel ett gott funktionellt resultat. De flesta patienter är nöjda med sin bäckenreservoar, men metoden är inte helt fri från nackdelar. Operationen är tekniskt krävande med risk för komplikationer. Denna lösning är idag ett alternativ vid ulcerös kolit och familjär adenomatös polypos, FAP.

Vem kan få bäckenreservoar?

Bäckenreservoaren är i princip förbehållen patienter med ulcerös kolit och familjär adenomatös polypos. En bäckenreservoar är inte lämplig om patienten tidigare genomgått operation där viktiga delar av tunntarmen tagits bort. Det är endast i undantagsfall som metoden kan rekommenderas till patienter med Crohns sjukdom. Ett gott resultat beror i hög grad på slutmusklernas tillstånd. Mätning av slutmuskelfunktionen bör därför göras. Vissa personer är dock födda med för kort tarmkex och därför kan man hos ungefär 1/8 av fallen inte göra en reservoar.

Operationen

I de flesta fall görs först en operation då tjocktarmen avlägsnas och en ileostomi konstrueras. Vid den efterföljande operationen används 35 - 40 cm av tunntarmen för att konstruera en reservoar som förvarar tarminnehållet. Reservoaren fästs vid analkanalen, sedan även ändtarmen avlägsnats, 1-2 cm innanför anus.

Komplikationer

Komplikationer som läckage, hudproblem, diarré, magknip och stopp kan förekomma.

Samliv

En bäckenreservoar innebär oftast inget hinder för ett normalt sexliv vare sig för män eller kvinnor. Är man kvinna och opererad med bäckenreservoar minskar möjligheten att bli gravid med 50% (enligt gjorda studier). Operationen innebär i de flesta fall inte ökad risk för missfall och graviditeter förlöper normalt. För kvinnor med bäckenreservoar, som ska föda barn, rekommenderas kejsarsnitt eftersom en vanlig förlossning innebär för stora påfrestningar.

När man är nyopererad är man oftast osäker innan man vet hur allting fungerar och det tar några månader innan kroppen ställer om sig. Om man tycker att något händer som man blir orolig för, så bör man kontakta sin stomisköterska och höra sig för.

Vidare finns det i många av ILCOs länsföreningar opererade som har lång erfarenhet och som svarar på frågor. Tag gärna kontakt med dem.